Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För ankar under Enskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jaha, det var mycket riktigt gasten med jollen.
Mumlande för sig själv hämtade Blomkvist ur skåpet
en tallrik med siken och de två rommarna, tog på
sig rocken och beredde sig att följa oss i sin eka.
Regnet hade slutat, vinden hade bedarrat, men
tjockan stod tät och hög och i det fantastiska skenet
från vår lykta rörde vi oss som spökgestalter tills
vi kommit i båt.
— Tycker inte Blomkvist att vi ser ut som spöken
så här i tjockan? frågade Bernhard. Blomkvist
svarade icke ett ord.
— Och Blomkvist själv ser ut som om han skulle
gå igen, där han står i båten och vrickar. Det ser
riktigt hemskt ut. Tror Blomkvist på spöken?
— Nej, hör du Bernhard, skoja inte med
Blomkvist! viskade Kalle. Då får vi inga historier till livs
efteråt.
— Inte för jag tror på spöken, envisades
Bernhard. Och det ska inte heller Blomkvist göra. För
det finns inga. Fast nog ser det konstigt ut ibland.
Jag minns en gång på Ängskär, fortfor han
hänsynslöst. Det var en kväll sent i oktober och — — —
— Nej, låt Blomkvist vara i fred! Han är arg nu,
det hörs på vrickningen. Det smäller ju som skott för
var vridning och han hör för resten inte vad du
säger, för han vill tydligen inte höra. Vad är det för
historia med Ängskär, efter Blomkvist inte tål höra
namnet?
— Det skall du få veta sedan! Nå, vi lämnar
honom väl i fred då!
Vi sutto redan kring det festligt dukade bordet,
då Blomkvist mörk som ett åskmoln äntrade nedför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
