Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är ändå större skada, att du ej sagt det där
förr, så hade en annan fått köra för mig.»
»Prestfrun tänker som jag, att du behöfver någon,
som blir dig i fars ställe, eljes hade hon väl ej satt dig
att draga i par med en så gammal krake.»
»Det är inte prestfrun, som bestämt det.»
»Åh, bevare oss väl, har du själf valt ut en så
grann karl?»
»Han tar mig inte för pengarna.»
»Nej, de gamla, de löpa bara efter blå ögon och röda
kinder, och fasligt rara äro de, då de så göra.»
»Åh, Gösta, att han inte skäms!»
»Men kom nu ihåg, att du inte leker med de unga
karlarne längre. Det är slut med dans och lek. Din är
platsen i soffhörnet — eller kanske du ämnar spela vira
med gamle Dahlberg?»
De voro sedan tysta, ända till dess de foro uppför
de branta backarna vid Borg.
»Tack för skjutsen! Dröja lär det, innan jag åker
med Gösta Berling.»
»Tack för löftet! Mången vet jag, som ångrat den
dag han kört med dig till gille.»
Föga blid trädde ortens trotsiga skönhet in i
danssalen och öfverskådade de församlade gästerna.
Först af alla såg hon den lille, flintskallige Dahlberg
vid sidan af den långe, smärte, ljuslockige Gösta Borling.
Hon hade haft god lust att drifva dem ut ur rummet
båda två.
Hennes fästman kom för att bjuda upp henne till
dans, men hon mötte honom med förkrossande förvåning.
»Ska’ han dansa? Inte brukar han det!»
Och flickor komme för att lyckönska henne.
»Gör er inte till, flickor. Inte ska’ ni tro, att någon
blir kär i gamle Dahlberg. Men han är rik, och jag är
rik, därför passar det bra ihop.»
De gamla fruarna gingo fram till henne, tryckte
hennes hvita hand och talade om lifvets största lycka.
»Gratulera pastorskan,» sade hon då. »Hon är mera
glad åt det än jag.»
Men där stod Gösta Berling, den glade kavaljeren,
helsad med jubel för sitt friska leende och för sina vackra
ord, som sållade guldstoft öfver lifvets gråa väf. Aldrig
förr hade hon sett honom sådan som denna kväll. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
