Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fore rehn-osfen här värderas nästan högre än smör
och i sjelfva verket har elt högre värde.
Orf-väl-ling är hos Lapparne en högtidsraat, och den, som
härmed blifvit van, finner knappast någon
välling eller soppa mer välsmakande än denna.
Rehn-osten är eljest mycket stark och nästan kärf att
äta, som den är, så att man icke mäglar förtära
mycket deraf; men den är högst födande och derr
före tjenlig i matsäcken, oär man skall färdas lånr
ga vägar och bära med sig provianten. Tog ge är
en korf af ungefär { alns längd och en rockarms
tjocklek. Den består af rehn-talg, som, genast
då rehnen slagtas, instoppas i denna korf och
torkas samt användes till vällingssåfvel. Man skär
häraf, likasom af ispen och osten, tunoa skifvor
och kokar; men, har man icke något annat
tillika i grytan, så blir det en dålig välling. Derföre
brukas toggen mest jerante rebnens blod till såfvel,
och map får då bio ivälling, Lappens vanligast«
soppmat.
Inan jag ännu gjort upp eld i kåtan och
företagit mig att koka, började jag besinna, hvart jag
sedan skulle begifva mig härifrån. Tillbaks? Det
var påkostande, efler jag ingenting kunnat uträtta.
Att söka Unnas eller någon annan Lapp här i
skogslandet? Men hvart skulle jag då taga vägen?
Jag visste ju icke, hvart jag i det fallet skulle
vända mig! Till Qvickjock drog mig den mesta bogen.
Dit kunde jag likväl icke hinna till Söndagen, men
möjligen Söpdagsaftonep. Då kuode jag i alla fall
följa med de Arjeplogs-Lappar, som tilläfvenlyrf
voro der till ßönedagcn. Detta rådet tyckte jeg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
