- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
362

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

syntes i gräset några spär, som kunnat gifva
tiH-känna, att han nyligen varit här. Han hade således
denna gången följt med sin familj och rcbnhjord
till hög-fjellen. Således var nu den förhoppningen
felslagen, att här få lots. Lars Pehrsson ansåg icke
rådligt att på egen hand företaga den äfventyrliga
färden till att uppsöka Lapparne, der de nu voro.
Dit var flera dagsleder, genom fruktansvärda, idel
kala regioner, skyhöga fjellar och snö-uppfyllda
dälder. Alt Lapparne skulle vara i trakterna af
Sulitclma, var väl sannolikt; oren de trakterna äro
vidsträckta, och hvar skulle vi finna någon
menni-ska? De härvarande Lapparne, sådana som Jon
Henriksson, kunde lätt finna vägen, till och med i
töcken och dimma, emedan de ända frän barndomen
årligen färdats denna led och således miste
innehaf-va god laodkänniog- Men vi vore förlorade, om
o-väder inträffade, med regn och mist. Lars
Pehrsson hade just på den vägen för ett par år sedan
varit nära att tillsätta lifvet, och derföre bar han
respect för den. Han hade varit någon tid och
ka-techetiserat hos en Lapp, vid namn Jon Larsson.
Denne var ännu qvarliggaude i fjellen, på Norska
sidan, sedan de öfriga redan hade flyttat tillbaka
till sina höst-stallen. Äfven denne änmade dagligen
göra det; men hans rehnar voro bortlupna i vildan,
och väderleken var missgynosam till att kunna
söka ihop dem. Det sköts upp den ena dagen efter
den andra, och, hvad som värst var, bär började
blifva matbrist. Endast något litet gammal
rehn-blod var qvar, som man kokade ocb lifnarde sig med;
meo äfven detta började tryta. Hvad Lappet) dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free