Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSORTENS HJÄLTEGLORIA 219
ten är ju, speciellt för en affärsman, inte den mest
närliggande, men å andra sidan är dock varje verklig
affärsman fullt medveten om att han deltar i att
uppbygga den värld, vi nu en gång råka leva i.
Professorn vände sig till herr Ankarsparre och
sade:
— Jag ber herr Ankarsparre noga lägga dessa ord
på minnet.
Därefter vände han sig åter till konsul Isaksson
och sade:
— Affärsmännen uppbygga alltså, som herr
konsuln själv klart uttalat, våra dagars värld, och det är
just för att få några närmare upplysningar av en
fackman, som vi tillåtit oss uppsöka herr konsuln.
Vad vi, min eller rättare sagt: herr konsulns och
min gemensamme vän, herr Ankarsparre, och jag
företagit oss är ju, som herr konsuln redan vet, att
göra en undersökning av förhållandet i våra dagars
Sverge mellan landets huvudstad och dess
landsortsstäder.
Frågan är nu, om ur affärssynpunkt, detta
förhållande i våra dar gestaltar sig som förr i världen.
Konsul Isaksson svarade ögonblickligen och med
största livlighet:
— Nej, herr professor, nej, nej, nej! Inte alls.
Vi affärsmän i landsortens affärsstäder äro numera
fullkomligt oberoende av Stockholm. Och inte bara av
Stockholm.
Jag skall be att få ge professorn en liten kortfattad
exposé av förhållandena. Man kan säga, att skilje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
