Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
och klart är, att de stora engelska bolagen sagt sig:
varför i all världens dar ska vi betala stora pengar till
svenska bärgningsbolag, då vi ha bärgningsbolag
själva? Vi kan ju stationera en ångare däruppe i
de svenska farvattnen, så blir inte bärgningslönen
en absolut nationalekonomisk förlust.
Sagt och gjort. Ångarn kom. Den var större
än de svenska, hade starkare maskiner, gjorde högre
fart, med den följd, att de svenska ångarnas stationer
skötos längre ut, och där lågo dessa räddande änglar
längst ut i havsbandet och lurade på varandra,
färdiga att kasta loss och störta med maximifart genom
brottsjöarna för att rädda nödställda ångare och —
egna profiten.
Engelsmännen segrade. Det blev summan av
kardemumman.
Och det visste professor Wohlgemuth, det som så
otroligt mycket annat.
När han nu såg »Dalhousie» dockad vid
Beckholmen, lyste hans ögon och han sade till herr
Ankarsparre och kapten Fliesberg:
— Man säger, att hund och katt icke kunna
samsas. Men det står i Gamla Testamentet — att den
dag skall komma, då lammen skola ligga trygga bland
lejonen, och berövar man en kattmor hennes ungar
och lägger till henne nyfödda hundvalpar, så ger
hon dem di och slickar och tvättar dem som egna
ungar.
Lamm bland lejon! Mina herrar! Denna trygghet,
det är världsstaden! Och när jag här i
Beckholms-dockan ser »Dalhousie», då ser jag lejoninnan Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
