Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delinquens» tycks man ha vågat sig på, där det dock uttryckligen
säges ifrån, att endast i fall, där degenerationstecknen påträffats
i särskildt framträdande grad och i större antal än hos den
vanliga människan, kan det bli fråga om en kriminal typ.
Enstaka anomalier måste betraktas såsom ett indicium, en
signal till närmare undersökning, tv — dessa mer eller mindre
degenererade individer äro i socialt hänseende ej normala, och
deras sociala otillräcklighet gör dem till en ständig fara för
samhället. »Typen» måste uppfattas på samma sätt, som man
såsom statistiker uppfattar medeltalen, och därjämte ej tagas
uteslutande från anatomisk synpunkt: de objektiva
degenerationstecknen kvarstå såsom en nödvändig basis för psykologien, som
utan detta anatomiska underlag skulle riskera att »in den Wolken
schweben und sich dort verlieren?» Den biologiska och psykiska
sidan af förbrytarenaturen kommer alltid att bli den
dominerande inom kriminalistiken. Och att en gång för alla ha
fastslagit denna antropologiska riktningslinie vid bedömandet af brott
och brottslighet — det är och förblir Lombrosos odödliga förtjänst.
På samma sätt som Cicero i sina »Tuskulaner» säger, att
Socrates »fört filosofien från himlen till jorden, in i boningarna och
ut på torget» och härigenom »riktat det sociala och politiska
lifvet på det sant goda,[1] kan man om Lombroso med fog
påstå, att han gjort kriminalantropologien till en vetenskap, som
man måste räkna med, utan hvilken hvarje juridisk eller social
strid mot brottet antingen blir en illusion eller ett barbari. Hans
lärobyggnad — hans homo delinquens i vidsträckt bemärkelse
— har ej blifvit någon »antiquitet» eller något »curiosum», till
hvilket man från visst håll velat göra densamma.[2] För hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
