- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
114

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen, mest känd som sin hustrus man, sitter pä en stenbänk framför griften, på hvilkens
sockel man kan läsa sonens födelse- och dödsår. Han är klädd i Wertherkostym med
blå frack, gula byxor och höga stöflar och håller i ena handen näsduken och i den
andra hatten full af rosor, som skola utströs, vissna och dö på sonens vård.
Lafren-sen har gifvit baronens vulgära ansikte så mycket känslosamhet han rådde med, men
landskapet är idel glädje och rosenhäckar. Färgen är banal och tyder på målarens
Stockholmstid och afgjorda konstnärliga dekadens. Taflan är lustig som bevis pä, hur
frivolitetens målare också han försökte följa det suveräna modet, men det var på
beställning, och få torde mindre varit lagda för elegien än denne budoarernas, täckheternas
och deshabilléens förhärligare.

*



Sådan var som utöfvande konstnär i Paris den stockholmske artist, hvilkens
franci-serade namn Lavreince under ett par decennier hade sin lilla ryktbarhet i Paris. Den
moderna franska kritiken har, när den befattat sig med honom, med all rätt påpekat
hans djupa underlägsenhet under en mästare som Baudouin, men månne icke den för
hårdt bedömt hans konst? Det fans hos denne man något, som stod i intim samklang
med tiden och dess seder. Hvarför skulle eljes gravörerna — och däribland de allra
förnämste som De Launay — så ifrigt reproducera hans kompositioner? Det fans ingen
brist på erotiska framställningar, nerskrifna af kvinnokära händer för en kvinnodyrkande
publik. Michelange Challe t. ex. eller Quéverdo — för att blott nämna ett par namn
— hafva skildrat lika vågade situationer, utan att vinna ens en tillnärmelsevis så stor
popularitet, och å andra sidan har den talangfulle Jean Baptiste Mallet rivaliserat med
Lafrensen i skildringen af hem och interiörer från Ludvig XVI:s tid, men aldrig har vår
landsmans öfverlägsenhet så klart stått för mig som vid betraktande af gravyrer efter
Challe, teckningar af Quéverdo eller inför Mallets små genrebilder och sällskapsstycken i
Hartford House. Den stockholmske artisten saknade eld och nervositet, men hans
njutningsdrömmar hade en elegans och en förfining, hans teknik i all dess ibland
miniatyr-artade utpensling en delikatess, som lät honom förstå denna galanta verld, som på
undergångens brant lekte Arkadien.

Hur elegant och fin är han ej i jemförelse med andra utländingar, som fram
lefde sin tid i Seinestaden, i jemförelse med Schenau eller Freudeberg med deras
klumpiga formgifning och gemytlighet. Hans små kvinnor med den skära eller bleka hyn
och de lätta dräkterna hafva den artificiela förfining och den konstlade morbidezza, som
Trianontiden älskade, och i hans gouachers obeskrifliga skiftning mellan pärlgrått och
grönt darrar reflexen af Tanden régimes sista redan dödsdömda sommardag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free