Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återglans om också svag från färgens och soldunklets land vid Nordsjön, och en rent
tidsdekorativ, briljant och ytlig, hvilkøns inspiration flöt från Pietro da Cortonas Rom
och Rubens Antwerpen.
Resande målare frän Holland eller af dess måleri beherrskade granntrakter
in-ledde den första riktningen: Jörgen Ovens (i Sverige 1654—56) med sina
krönings-bilder, lysande af en dämpad stråle af Rembrandtsk clair obscur och sina
porträtt med själfullt skildrade ansikten mot svarta fonder, Toussaint Gelton (i Sverige
1658(?), 1666) med sina små porträtt af en genreaktig och förtrolig hållning och sina
interiörer med ljussken, Abr. Wuchters (i Sverige 1660 62) med sina kloka men tunga
konterfej. Men banbrytande blef först Martin Mijtens (1648 1734) under sin länga verk-
samhet i Stockholm från 1677. Utgången från en äkta målarfamilj, hvilken redan räknat
ett par led af duktiga porträttörer, hade han sjelf 1667 inträdt i Haags mälargille, och
hans eget sjelfporträtt hänger i riksmuseet i Amsterdam.
Det är icke lätt att förskaffa sig en klar uppfattning om den utveckling, Mijtens
genomgick i Sverige. Ostuderad som vår äldre målarkonst är, saknar den ännu den
första stilkritiska revisionen, och det herrskar mellan Mijtens och hans lärjungar och
Ehrenstrahl och dennes elever en kaotisk sammanblandning. Går man t. ex. igenom en
af våra största samlingar, den sä oändligt instruktiva på Vibyholm, finnas där under
Mijtens namn — med uppgifter, som i allmänhet dock gå tillbaka på en kännare som
Eichhorn — de mest disparata bilder. Det inflytande Mijtens bevisligen rönt af sin
med-täflares lysande konst förvärrar ytterligare den rätta insikten i hans produktion, hvilken
dessutom var af ytterst vexlande art och värde. Som typiska prof på Mijtens bästa stil
bör man studera hans Olof Rudbeck (1696) i Upsala Universitet, den okände mannen
i bruna dräkten och spetshalsduken på Fullerö, felaktigt kallad Georg de Besche,
ceremoniporträtten af amiral och amiralskan Erik Sjöblad på Vibyholm sannolikt från 1681 —83 samt
porträttet af baron Knut Kurck i sorgdräkt från 1680—81 (kammarherre Celsing). I alla dessa
arbetenär Mijtens en konstnär af rang med djup och ren färg. Gestalterna lefva ett stolt och
individuelt lif, där de stå i fria, sjelfmedvetna ställningar. Det är bjudande kraft i deras
uppenbarelser. Luften spelar kring deras hufvuden, och de vackert målade, i svagt blått
ådrade händerna äro stolt utsträckta i ceremoniösa tal-gester. Porträttet af Sjöblad har
i anordningen med kanonen, mot hvilken han lutar sig, och de löjliga fartygen i
fonden en traditionel barockkaraktär, och det gäller ännu mera motstycket —
amiral-innan Sjöblad, född Palbitzki, också en signerad och autentisk Mijtens. Den
maniererade dansösgest, med hvilken hon med kokett utspärrade fingrar håller draperiet
om sig, fonden med dess hörn af en Versaillespark med fontän och damm, allt hör till
tidsskemat och vill vara dekorativt i Ehrenstrahls manér. Det gäller ännu mer ett par
andra stora kvinnoporträtt pä Vibyholm, i hvilka drapering, tygbehandling, mattorna med
deras noggrant utförda mönster, den tungt stoppade guldbrokaden likaväl som fonder
med kolonner eller fantasiarkitektur i senromersk renässans peka på Ehrenstrahl, medan
karnationen onekligen har en blekhet, framhäfd af sotiga skuggor och starkt lysande
läppar, som på flera Mijtenska dukar och främmande för den lymfatiska
Hamburgaren, som hade rödlett blod i öfverflöd. Liksom Ehrenstrahl har Mijtens gjort många
porträtt inom målade ovaler — illusion af trälister eller stuck, låtande figurerna
te sig som genom en fönsterlunett. — De hafva härvid i ställning liksom i
infattning begagnat precis samma metod, men Mijtens menniskor blicka med en helt
annan energi ut i världen. Deras bleka ansikten draga på helt annat vis till sig
åskå-darnes ögon än de tanklösa Ehrenstrahlska figurerna i deras indifferenta hälsa. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
