Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Orvar Norin svarade inte. Han endast
fattade henne i armen. Fru Atterblad begrep genast.
— Ja, viskade hon, snälla pastorn!
— — — — — — — — — — — — — — —
— När ska vi gifta oss, past... Orvar?
frågade fru Atterblad, fylld av erövringens och lyckans
jubel nu när segern var vunnen!
— Hm, sade pastor Norin.
Det var tyst och båda stodo skamsna och
sågo på varandra utan att finna det förlösande ord,
som kunde göra slut på situationen.
Men något måste ju sägas. Fru Atterblad
räckte fram handen:
— Tack, sade hon och neg. Tack, past...
Orvar! Vänta nu skall jag värma köttbullarna
igen past... Orvar!
Pastor Norin mumlade något i sitt skägg och
vände sig bort! Nej, det här var inte bra! Hur
kunde han! Han en vuxen och förståndig man
och därtill präst! Han tänkte med ovilja på fru
Atterblad som hördes syssla ute i köket. Nu
var han förstås bunden vid henne för tid och
evighet! Det var det hon hade falkat på, det var
det hon hade menat med sitt kaffe på sängen och
sina goda frukostar! Jojo!
Och han var mycket tvär under middagen
mot den snälla fru Atterblad. Men hon
fördubblade sin uppmärksamhet och undrade om
köttbullarna voro som de skulle och om det var
något, som past... Orvar önskade? Och hon
tog på sig sin finaste blus och de bästa kopparna
kommo fram till kaffet. Hon kände inte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
