Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningsartikel kan göra något. Jag unnar dem
egentligen inte en ostörd triumf, och sannerligen om
jag som Lyckstadius kan ha något nöje åt
humbugen! Och det kunde vara mycket roligt att se
dem ursinniga, det är åtminstone ett oblandat nöje.
Och så se vad de skulle hitta på mot mig! Men ...
Det är så mycket omständigheter.
Berntsson brukade ofta på sina promenader
möta lektorskan Almer och pastor Norin
promenerande, mera sällan lektor och fru Almer och
aldrig de tre nämnda personerna tillsammans!
Konstigt på sitt sätt! Madam Ångberg hade
nyligen kommit med kaffebricka och satt sig på hans
sängkant och påstått att det var en levande,
vandrande skandal och att hon inte kunde förstå att
lektor Almer tillät det. Det var ju alldeles tydligt
att det inte inskränkte sig till promenader, det
kunde var och en begripa. Och det var den där
otäcka danskan, som förförde den snälla rara pastor
Norin — det var påtagligt att pastorn var gunstling
hos madam Ångberg, och Berntsson kunde för
resten gott förstå, att det smöriga och samtidigt
strängt renläriga i hans förkunnelse skulle göra
honom populär bland äldre kvinnor. Men den
där frun från Danmark, hon förde naturligtvis med
sig allsköns otukt från sitt land. Hurdant det
var i Köpenhamn, det visste madammen sedan
Ångberg en gång för länge sedan gjort en
lustresa dit. Nu skulle fru Almer förstås förföra alla
hyggliga unga män i stan, men att hon just skulle
börja med pastor Norin utan försyn för hans
heliga ämbete! Det, det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
