Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regelbundet går åt fanders. Det vore dåraktigt att
bekämpa humbugen, vilken endast kan åtkommas
genom övergödning.
— Ja, men på något sätt borde man väl
reagera! Man borde skriva i tidningarna! Det är
ju oerhört!
— Ah, sade Lyckstadius, för min del finner
jag allting naturligt och riktigt och jag försöker
aldrig att hindra händelsernas gilla gång. Dessa
tre förträffliga herrar äga ganska mycket pengar
och vilja följaktligen ha mera vilket ju icke är
något att säga om. Men då är det heller
ingenting att säga om att vi betala en liten skärv till
dem isynnerhet som den inte är så betungande
och de flesta av oss äro övertygade om att vi
betala den till helt andra ändamål. Om man
angrepe dessa herrar och sökte sätta sig till motvärn
mot dem skulle följden endast bli den att det
uppstod en mängd personer som i moralens och
samhällets namn bevisade att vi vore skurkar, och
jag ger ogärna folk tillfälle till att moralisera.
Rektor Mandell skulle genast tro sig tala i namn
av Moralen själv med stort M. Det inbillar han
sig alltid.
— Nå, men han är åtminstone ärlig i sin
övertygelse.
— Ja — så fort en karl gör en riktigt
dundrande dumhet av övertygelse så är han genast
hederlig. Nej min vän så är det inte, det ligger
ett litet knep under det där, mycket enkelt förstås
men ändå! Man tror ofta att motivet och
handlingen stå i nu nämnd ordningsföljd till varandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
