Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmana någon att äta av allt detta underbart läckra
som stod på borden. En stor stek stod i mitten,
vidare en massa assietter med skinka, korv och så
en hel del saker vilkas namn han inte hade reda
på och mjukt vitt bröd sådant som Gunnar var
förbjuden att lägga smör på och en mängd andra
saker.
Prosten Larsson vek upp bonjourskörten och
blottade sin enorma bakdel då han satte sig. Detta
funno barnen mycket löjligt.
Mamma sade också till adjunkt Söderlund: —
Ät nu om det smakar för det finns inte mer mat.
Och farbror Söderlund haltade fram på sitt
träben och tog en stor tallrik och på den lade han
salt kött och ost och en gul, oljig fisk och
kalvstek och inlagd braxen och för säkerhetens skull
också litet glass, och så haltade han bort i ett
hörn och ställde sig bakom ryggen på farbror
Lyckstadius och slevade i sig alltihop. Farbror
Söderlunds drag antydde en ganska stor välmåga, och
Gunnar som mindes sin mammas ord undrade,
om Tilda hade serverat honom mycket vin.
Med ängsliga blickar följde barnen efterrättens
öde för att se om det skulle bli något nämnvärt
kvar, men den forna pyramiden sjönk så småningom
ned till en liten gul hög av obestämd form.
Slutligen klappade pappa i händerna och sade:
— Ja nu får vi inte mer, hoppas herrskapet är
mätta! och så gingo farbröderna och tanterna ut
i salongen igen. Barnen smögo sig in i matsalen
för att få del av rovet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
