Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ha, sade han, jag har tagit tre strån ur
jättens päls.
Aurora stod i motsatta ändan av tamburen
och betraktade alla kapporna och rockarna.
Plötsligt fick hon en idé, som försatte henne
i ett lysande humör.
Där hänger de allihopa, sade hon och
skrattade, ty hon såg i andanom alla tanterna och
farbröderna hängande och stretande på krokarna.
Och så sprang hon ut i köket för att se, om där
hände något ännu roligare.
Inne i salongen stodo och sutto de
främmande kring väggarna. Det rådde en förlägen
tystnad. Det ville icke komma något samtal i
gång. Alla svettades och kände sig besvärade i
sina helgdagskläder som aldrig sutto bekvämt
emedan skräddarna och sömmerskorna i Borgestad
icke kunde tänka sig, att detta var meningen med
söndags- och gåbortkläder. Herrarna kände de höga
kragarna sticka sig, och fruarna hade ont av
fiskbenen i snörliv och klänningskragar. Man
väntade att något förlösande skulle komma, men
det kom icke. Dels väntade man på
landshövdingen som alltid kom för sent och dels hade
värdfolket ett alldeles extra nummer i beredskap.
Detta var också allmänt väntat med spänning och
var ingenting mindre än lektor Almers nya fru,
som nu för första gången skulle göra sin entré i
Borgestads societet.
Förgäves sökte majoren sätta i gång ett
samtal om en reproduktion av en av Zorns påklädda
dalkullor, som han nyligen hade förskaffat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
