Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det har nog kammarherrn reda på lika
bra som jag, svarade han slutligen.
— Har jag? Mja, nå jal Det kan ju hända!
Nå, men de andra! Har inte Lindblom lyckats
omvända en enda?
— Nej, men jag ger min själ inte vika ändå!
— Jaså, inte en enda! Det var tråkigt! Mycket
tåkigt! Jag är verkligen ledsen! De vill alltså
fortfarande ha mina tomter! Mycket tråkigt! Jag
förlorar på affären! Jag måste ju sälja till underpris
annars påstår Lindblom att jag skinnar stan. Hm!
Som sagt, jag är mycket ledsen! Jag som hade tänkt
sätta upp ett lusthus där! Som sagt, stå på sig
Lindblom! God middag, god middag!
Och kammarherrn tågade i väg och solen blänkte
i hans cylinder och hans guldkryckade käpp, en
gåva av kung Oscar.
Men Lindblom förstod att han hade varit
utsatt för drift, och han gav sin vrede luft i en
fruktansvärt rabulistisk fras:
— Nej, vi skulle min själ ha republik här i
landet, det är vad vi skulle!
Och han såg sig om efter någon Jämplig
proselyt. Men tyvärr var det en mycket olämplig
sådan som nu kom inom räckhåll för handlanden
Lindblom. En lutande och darrande gubbfigur kom
stukande borta i gatan och befanns vid närmare
påseende vara greve Palm. Han var betydligt
förändrad sedan han genom Borgestads-Postens
ingripande hade kommit på fattighuset. De sex veckorna
hade givit honom ett alldeles nytt yttre. Hans förut
svartröda ansikte var nu tvättat och framstod i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
