Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det alltid mjölgröt till kvällen. Majorskan tyckte
om att utlösa sina stämningar på matsedeln. I
kväll fanns det heller ingen ost, så att fadern måtte
vara mycket ond. Och det var i själva verket sä
att majoren mycket långsamt blev sig lik igen, när
han inte fick slå.
Sorti en sann botgörare åt Herman två
tallrikar mjölgröt.
Följande dag vandrade majoren till rektor
Mandell och visade honom papperet med Hermans
poesi. Med denna åtgärd ville han förebygga, att
de båda barnen någonsin mera finge träffas annat
än rent tillfälligtvis, då det icke kunde undvikas.
Sällan hade rektor Mandell blivit så slagen
som han blev, när han läste detta lilla papper.
Det upprörde honom i alla avseenden. För det
första som fader, för det andra som rektor och
för det tredje och kanske allra mest som
modersmålslärare. Denna dikt var honom både ur
formell och reell synpunkt outsägligt vidrig, kanske
mest ur formell synpunkt. Ty det var ju tydligt
att allt vad han hade sagt, hela andan i hans
undervisning hade glidit förbi denna förstockade yngling
fullkomligt spårlöst. Aldrig kunde en hederlig
person drista sig att skriva så om hans dotter och
till på köpet på fria vers! Det ökade nästan det
oanständiga i saken.
På eftermiddagen konstituerades en högtidlig
ståndrätt och Marianne kallades att svara inför
den. Rektor Mandell talade länge och med en
viss svårighet, som det grannlaga ämnet
medförde, och hans breda skjortbröst knäppte hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
