Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv utanför samhället, utanför den klass som
gick på bal.
Han vände sig om och betraktade med ett
grymt leende mönstergossen Kristian, som
ögonblickligen fattade situationen och beredde sig att
fly uppför trappan. Joel fick i alla fall tag i
honom, kastade hans mössa i rännstenen och gav
honom själv en bättre klatsch på örat.
Det var ju i alla fall något och det lättade
en smula. Joel vände Kristian ryggen och gick
in på hotellets gård. Där var mörkt, men en del
fönster i andra våningen voro upplysta. Plötsligt
kom han att tänka på, hur skönt det skulle vara
att få höra en fönsterruta slås sönder. Han tog
upp en kastanj ur fickan — sådana hade han
alltid med sig ty han kunde ju aldrig veta, när han
ville ha något att kasta. Han stod en stund och
vägde den vällustigt i handen, då han hörde någon
komma på gården. Han vände sig om. Det var
Gunnar Holt.
Joel räckte ut tungan och rapade som ett
slags hälsning.
— Vad gör du här? frågade Gunnar.
— Det rör dig inte. Vågar du knäcka en
fönsterruta här?
— Ja, sade Gunnar. Han tog den kastanj
som Joel räckte honom, höjde armen och i nästa
ögonblick förnummo de det outsägligt ljuvliga
kraset från en bristande fönsterruta.
Ett kvinnohuvud stack ut och skrek något
och en karlröst frågade, vad i helvete det var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
