Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag ger fan i vilket för resten! sade Joel.
Han visslade till ett litet slag och spatserade lugnt
bort. Han hade bara Ångberg och madammen att
svara för och ingen av dem brydde han sig
vidare om.
Gunnar stod och såg efter honom. Han
vågade inte tänka. Och att komma till Gud nu
igen det varken kunde eller ville han, han fann
det själv förkylt nu och det skulle varit löjligt
att upprepa samma scen med Gud som hade
utspelats på förmiddagen. Det hade varit för falskt.
Men han tänkte med en suck, att om ändå Gud
som är allsmäktig ville göra så att detta inte hade
hänt! Om han ville göra, att terminen och allting
ginge på en kvart och det vore sommar igen och
han vore ute på landet! Om, om!
Men det gjorde inte Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
