Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom eller förstod sig på honom. Han bodde
ensam med sin hushållerska i ett stort hus mitt
i staden, ett präktigt hus med stor trädgård. Och
inom detta sitt område höll han sig ständigt. Han
hade målat sitt hus i någon utstuderad färg à la
kalsongrött och framför fasaden åt trädgården hade
han byggt sig en bred altan särdeles originell ur
arkitektonisk synpunkt men utmärkt att
promenera på, och där vandrade han fram och tillbaka
med förmögna husägarsteg.
Stadens damer antogo att han varit olyckligt
kär i sin ungdom, kanske i någon prinsessa, men
kanske också i någon enkel kvinna av folket och
att det var därför han mest höll sig för sig själv.
Herrarna sade, att han var snål och för resten en
gammal ravaillac och antogo att den enda
förklaringsgrunden måste vara den, att gubben skåpsöp.
Det berättades också att han var far till
pappershandlare Anderssons äldsta barn och till de äldsta
barnen i en del andra småaffärer, vilkas innehavare
plötsligt hade dykt upp ur dunklet som sina egna
affärsmän. Det visste man förstås inte säkert och
man talade om det i viskande ton men man
hoppades att det skulle vara så, ty då visste man
vad som var »gåden ved ham». Stadens pojkar
antogo för sin del, att kammarherrn på något
egendomligt och äventyrligt sätt samlat stora
rikedomar som han nu ruvade över utan att kunna
njuta av dem. Åtminstone var det tydligt att han
inte själv utnyttjade sin härliga fruktträdgård utan
bär och frukter plockades av en trädgårdsmästare
och såldes av lumpen vinningslystnad. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
