Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Va? gapade den andre, som fann denna
befallning både löjlig, orimlig och meningslös.
— Vet du inte att det är förbjudet att förtära
starka drycker på allmän plats? Stå inte där och
bråka utan kom genast med till kontoret I
Gamla polis Petterssons hemliga hopp var nu,
att ynglingen skulle börja bråka, så att Pettersson
skulle få visa sig i hela glansen av sitt ämbetes
värdighet, uppträda som samhället självt i
utövning av sin makt. Men drängen gjorde inte det
allra minsta motstånd, han bara flinade och sade:
— Joho för allan del, skall det inte vara en
sup så länge?
— Håll käften och gör inget motstånd! röt
gamla polis Pettersson.
— Ja, men snälla herrn, kan jag inte
åtminstone få bjuda på åka? Jag har häst och vagn
här borta!
Nu fattade gamla polis Pettersson honom i
armen och ledde bort honom, och den blå
syrtuten, nyborstad dagen till ära, smällde högtidligt
om den gamla konstapelns krokiga knän. Men
drängen lät icke imponera på sig. Han gjorde
intet motstånd, han tog det hela glatt och medan
han vandrade bort gjorde han diverse krumsprång
och apspel av pur gemytlighet, och hela uppträdet
förlorade varje spår av det majestät som lagen,
stadd i utövning, fordrar, det spred bara löje över
gamla polis Pettersson. Och alla skrattade, men
mest av alla skrattade fästmön. Och så vandrade
tåget åstad, och gamla polis Pettersson förbannade
inom sig den lurken, som inte kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
