Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ett sätt, som var alldeles obegripligt för honom,
där han stod på katedern. Han undrade vad som
var på färde, men lät slutligen sina ögon landa i
lugn och välbehag på mönstergossen Kristian, som
satt med huvudet på sned och oföränderligt
betraktade sin lärare, säker om att förr eller senare bli
observerad.
— ... men, fortsatte rektor och knäppte ett
slag med det styva skjortvecket, ungdomen är också
en allvarets tid. I ungdomen danas karaktären
och barnet mottager de intryck, varav sedan under
mannaåldern dess egenskaper bildas.
— Det där smakar allt fläsk! sade Joel till
Kristian och visade honom den osedliga bilden.
Men mönstergossen rörde icke en min och
Gunnar, som iakttog honom med stigande äckel,
beslöt att klå honom när de sjungit: Jesu, låt mig
städse börja. Lugn i detta beslut ägnade han en
stund sitt öra åt rektorn:
— ... nu då en ny termin börjar med sitt
arbete och sin möda, boren I erinra eder, att
ungdomen också är en allvarets tid. Jag riktar därför
till eder denna allvarliga maning: våren flitiga,
eljest underkännens I vid terminens slut.
Han kan väl ändå inte tro att man skall vara
flitig vid början av höstterminen, tänkte Gunnar
likgiltigt. Jag skall slå Kristian mitt på käften,
han kallade mig för Rösslein...
— ... en arbetets och allvarets termin står
före eder, pustade rektor. Dock, den skall bliva
till en glädjens termin, om I allenast börjen den i
Jesu namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
