Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, är det efter mor sin, han har
dumheten? motade borgmästarinnan på.
— Käringen är galen! sade gamla polis
Pettersson.
— Hahaha! skrattade borgmästarinnan, att
inte Pettersson skäms att säga så om sin hustru?
— Ja, men när käringen är galen! För resten
får jag väl sätta pojken i skomakarlära.
— Ja gör det, sade rektorskan Mandell glatt,
det går alltid bäst om folk stannar i den klass,
där de är födda.
Gamla polis Pettersson suckade djupt men
han teg, och rektorskan fortsatte fryntligt:
— Vad skall det för resten tjäna till att alla
bli studenter? Bara man har ett glatt sinne, så går
allting bra. Och skomakare förtjänar minsann
bra med pengar nu för tiden, då halvsulningarna
är så dyra!
Och så nickade hon, som om hon hade sagt
något riktigt klokt och tillika uppmuntrande och
glädjande för gamla polis Pettersson. Och så
vandrade fruarna hem till frukosten.
Borta vid kyrkan såg man nu lektor
Lyckstadius och vid hans sida adjunkten Anatolius
Söderlund som spetade över torget med muntert
klapprande träben. Vinden ruskade ett slag i
kastanjernas kronor, de tunga gröna taggiga tingestarna
susade ner, brusto och spredo som bomber de
läckert vita och bruna frukterna på gatans stenar.
Då sade lektor Lyckstadius:
— Ehuru naturen skenbart med meningslöst
slöseri utströr sina håvor över Borgestads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
