Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle börja. Först och främst fanns där major
Holt, stadsfullmäktiges ordförande och en allmänt
respekterad herre, och vidare skolans rektor Petrus
Abraham Mandell samt dessa båda herrars familjer.
Rektorn och majoren sutto och dåsade i en
rökkupé och läto cigarrerna glöda till växelvis som
repliker. Men de sade ingenting. Rektor Mandell
strök sig över sin kala hjässa, fårad av
uppfostrarens aldrig vilande bekymmer, och därefter
drog han i sitt spetsiga hakskägg och lättade på
guldpincenéen, som tycktes ha knipit hop hans
näsa tills den blev bladtunn.
— Jo, nu är man snart inne i stan! konstaterade
majoren och slängde cigarren. Det var det
egna med honom att han aldrig talade utan
ständigt röt som om han var ond. Han hade kolossala
grå knävelborrar, som hängde ner som betar
och gåvo honom en viss likhet med en valross.
Den läraktiga skolungdomen, som hade honom till
gymnastiklärare hade naturligtvis upptäckt detta
och kallade honom mycket riktigt för valrossen.
Majorens äldste son Herman stod ensam ute
på plattformen och grubblade, ty han skulle bli
skald och föraktade därför världen. Den visste
inte ännu vem han var, men till våren skulle han
ta studenten, och när han gjort det, d. v. s. fram
på sommaren nån gång skulle han avslöja
tillvarons monumentala uselhet och enorma humbug
och visa mänskligheten, vilket brottsligt lättsinne
det var att gå omkring och känna sig belåten med
tillvaron. Men innan detta kunde ske, hade han
två terminer att genomgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
