Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 4. Om döden och det svenska begravningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.371
Då blev det dödstyst, ty alla kände, att det var en
högtidlig stund.
Två fulla bönder åkte i en skramlande kärra ute på
landsvägen, och deras lyftade brännvinsbutelj blixtrade över
kyrkogårdens granhäck. Skatorna gungade i träden,
malmtågen dundrade förbi, men det var ändå dödstyst.
Mikael Habstadius reste nu i sin tur gubben Wass mot
detta samhälle, som prosten nyss försvarat och rektor
Hilleström besjungit i kronokassör Sarinen.
Hans gråa hår lyftes av vinden, och med utsträckt hatt
ropade han över folkmassan:
"Wass var den svenska landsortens störste Hamlet!
Han spelade honom så, att vi måste se en Hamlet i oss
själva, och hans konst var så oerhörd, att vi, som kände
och umgingos med honom, i dessa stunder till och med
glömde, att han i det dagliga livet bar pincené. Han visade
oss, att vårt eget liv, som vi gå och stå på våra gator och
torg, ofta är en enda stor tragedi, fast brackan aldrig kan
lära sig inse detta! Men vad var det, mitt herrskap, som
gjorde Hamlet tragisk, om icke att han var omgiven av
pack, skojare, bedragare och bovar, och det insåg han
och bekämpade dem med deras egna vapen, som är enda
rätta sättet! Och han föll, därför att han hade rätt, men
alla behöver inte sluta som Hamlet, i våra dar kan man
stå ensam och ha rätt mot ett helt samhälle och begagna
sig av dess vapen för att avslöja eländet utan att därför
falla, ty vår kultur är högre. Tiderna förändras, mina
herrar och damer, sanningen vinner alltmera mark, och på
samma gång vi här jorda en gången tids Hamlet kunna
vi styrka oss med hoppet, att en ny tids Hamlet skall segra
över bovarna, realisera sina idéer och triumfera i stället
för att förgiftas av förtalets, hatets och ondskans giftklinga!"
Och efter att ha varierat detta tema avslöt han sitt tal
med sin dikt, som började:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
