Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 4. Den Himmelska Buteljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.295
påsarna i stån, redaktörn, sa jag, för då springer kanske
dynamiten i luften, och det vore synd! Och då slog sig
gubben på magen, och så skildes vi som de bästa vänner i
världen. Det är allt en djäkla skitgubbe, det där, alldeles
som Wass!
Herr Oldberg reste sig, försjunken i tankar.
— Adjö då, gubbar! sade han.
— Du gör alltså ingenting åt saken? sade Crusius.
—- Jag avvaktar! Mjuka tjänare! svarade herr Oldberg
och gick.
■— Vet du, va gubben sa om Oldberg? frågade Blücher.
— Nej! Han skällde förstås!
— Karln är naturligtvis duktig, sa lian, men dum,
herregud, dum som Gud är vis!
— Han är lite dum, ska jag säga dig, men Habstadius
är inte precis något geni heller, så det kan då komma på
ett ut!
Nu öppnades dörren igen, och Nålstad inträdde med
Teofil Åbom.
— Det var ett förbannat rännande här är, i afton! Da!
Da! skrattade Crusius.
— Vi måste upp och se, om lille Göran var död eller
levande! sade Nålstad och framdrog en punschflaska. Se,
Adrian, gudag, gudag, gamle histrion!
— Ja, min liv, och när att en parson inte ännu är rädit
död och jorfästad, sö muste han ha lite spiritus, sade Teofil
Åbom och framdrog likaledes en punschflaska; sö att här
harr vi varor!
Då förklarades Crusii gröna anlete, och ett rosigt moln
svävade upp över hjässans vintergata.
— Dra ner gardinerna, och tänd! sade han. Säga, vad
man vill, men det gamla gardet super i alla fall ihjäl sig
med en viss éclat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
