- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
204

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.204

för att långsamt fullborda sitt honom av ödet pålagda
martyrium i nationens tjänst.

Hans rum på redaktionen var ett hörnrum med ena
fönsterraden vänd utåt stadens Stortorg, och i själva hörnet
hade rummet en liten balkong.

Där ute på balkongen stodo nu i aftonen herr Oldberg
och den gamle hederlige D. V. Ertz.

Julius Harpolin var ute i stån för att samla stoff till en
skildring av feststämningen, och Crusius var på Stadshuset
såsom ledamot av den stora nöjeskommittén.

Det var en praktfull anblick, som erbjöd sig för de båda
männen på balkongen.

Långt i fjärran mitt bland stjärnorna klippte en fyr ute
i havet och påminde om stadens vida sjöfart; nedanför den
glimmade rader av ljusa prickar, det var verkens och
fabrikernas fönster och brädgårdslyktor, som fyllde med
stolthet över dess rika industri. Kolmilor flammade som
ruiner med röda sken och återspeglades i hamnens vatten,
som blänkte svart mellan torn och skorstenar. Sedan,
närmare, radade sig huskonturerna i kuliss efter kuliss, och
mellan var och en strömmade ett blågrönt overkligt ljus
upp från de gator, som där drogo fram, fulla av feststämda
människor, mellan upplysta hus och stängda butiker, och
genom dessa sken tycktes det, att kvällens mörka massa var
linjerad med smala vita glasränder, som släppte ut ljus från
ett oerhört rum.

Men mitt nedanför låg torget, en upplyst jättebrunn på
vars flata botten reste sig stadens grundläggares svarta
bronsbild, omgiven av röda marschaller, som gåvo rök och
gnistor och kastade spökaktiga sken på det döda
bronsansiktet.

Mannen var den bistre Karl XI, vadmalskungen, den
siste store i landets krönika.

Stadshusets mörka fasad var eklärerad, över porten flarn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free