Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
— Kära lilla barn!
— Och jag tänkte, att du också skulle vara glad . .. och
nu, när pappa köper aktier åt dig, så behöver vi ju inte
oroa oss heller för vad vi ska leva av... du blir ju
redaktör ... och ... då ... blev jag ... så ... så . . . Julius,
Julius ... förlåt mig, om jag blev lite ond . . . men jag var
så lycklig, då jag kom. .. säg, att du älskar mig . . .
— Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!
— Lägg dig här bredvid mig, och håll i mig, hårt!!
Julius Harpolin lade sig bredvid sin fästmö och höll
hårt i henne.
— Säg, att vi bli gifta! bad hon.
— Vi bli gifta, Ester, vi bli gifta.
— Och säg, att du vill gifta dig med mig!
— Jag vill gifta mig med dig!
Då de hade sagt detta, kysstes de så häftigt, att rummet
dansade och de inte mer visste, var de voro.
— Jag vill ha dig, mumlade Julius Harpolin, nu då din
mor har beställt linne och din far skall köpa aktier och vi
älska varann, är vi ju så gott som gifta. Bind mig, Ester!
Bind mig!
—- Jag vågar inte, Julius! svarade Ester.
— För vem vågar du inte?
— För mamma!
— Vad har mamma med det att göra? Det är ju vår
angelägenhet.
— Ja men om hon skulle få veta det.
— Det får hon aldrig veta.
— Ja men om någon annan skulle få veta det.
— Hur skulle det gå till?
— Om du berättade det. Kanske du skulle kunna anförtro
det åt någon. Och då är jag utskämd.
— Det gör jag inte, det förstår du väl. Det blir en
hemlighet oss emellan. Och vi ha ju varit så nära flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
