- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
66

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

och låtsats ha den — det måste man nästan vara en hjälte
för att kunna vidgå! Och en sådan hjälte var inte Julius
Harpolin. Han hade inte ens vidgått för sig själv.

— Jaså, han förstår det! sade gumman. Det var ju bra,
det, Harpolin.

— Jo, visst, kära tant, bättrade han på, jag har ju i
alla fall så pass stor erfarenhet, att jag har sett, hur det
har gått med tanklösa äktenskap.

— Jaså, Harpolin har sett det! Nå, vet han, varför han
vill gifta sig med flickan nu då?

Så där ja!

Nu var han ändå värre fast, ty han hade ju aldrig velat
gifta sig med henne, inte det minsta. Hur i all dar ska
jag reda upp det här? frågade han sig.

— Nåå, vet han det? repeterade gumman.

— Jo ... jo ... därför ... därför att___därför att jag

tycker om henne! svarade han till sist och fick kväljningar.

— Jaså, han gör det! Jaha! Nå? Vad är det, han
tycker om då? Är det kroppen eller är det själen? fortsatte
gumman.

— Ja, men kära tant, svarade han, det kan man ju inte
skilja på!

— Kan man inte? Det var fasiken! Nej, hör nu,
Harpolin, det här låter inte bra, ska jag säga honom. Inte alls bra.

Då slog Julius Harpolin ut med båda armarna.

— Ja, men, herregud, tant förstår, jag vill naturligtvis
göra henne lycklig.

— Jaså, han vill det! Genom att sätta barn på henne,
va? Det kan vara roligt för honom det, men måttligt roligt
för henne, stackarn!

Det kan man ju låta bli! tänkte han säga men sväljde
och svarade i stället:

— Huvudsaken är väl i alla fall, att viljan är god, och
jag försäkrar, att min vilja är god.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free