Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Som målar en idyll av den rödskäggige Göran Crusius och den milda judinnan Julia Eckstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Ingen kärlek, ingen kvinna hade förljuvat denna tillvaro,
så typisk för tusentals svenska män; en tillvaro, som
fördelats på studierummet, krogen, de unga baronernas
lektionssalar och bokhållarnas kontorsbås: och sålunda hade hans
hjärta vissnat bort.
Medan hans liv förflutit på detta sätt, hade hans ansikte
svällt ut till en röd och sjuklig måne, besatt med en
skäggfrans runt nedre halvan och en lika röd hårfrans runt övre
halvan, men hjässan kalnade, och där sträckte sig ett vitt
fält såsom den runda planetens eviga polar-is. Ögonen blevo
rödsprängda och alltmera glansiga, simmiga och virriga,
näsan började skina, munnen fick sår och tänderna blevo
svarta.
Men aldrig hade den svenska nationen ammat en
gladlyntare son vid sin fattiga barm.
Han haltade leende fram genom livet med vänstra
handens pekfinger alltid nerstoppat i vänstra västfickan för
att ständigt känna den angenäma beröringen av ett par
silvermynts flottiga halka.
Han var klädd i en vit jättehatt och en Stiltongul kostym
med en röd halsduk om halsen och stora punschfläckar
på rocken såsom märken efter en Bacchi-ordens välförtjänta
stjärnor och kraschaner.
Bredvid denne lille halte man reste sig Julius Harpolin
mager och lång som en prins av blodet, med en eldröd
knopp mitt i ansiktet och mittpå knoppen en pincené, som
han skickligt balanserande höll kvar. Han gick ordentligt
på vänstra foten, men av högra foten använde han endast
hälen, medan tårna stodo upp i vädret.
För Crusius hade livet slutligen blivit ett skuggspel, som
han fått tillfälle att en liten stund bevista utan fordringar
på annat än att aldrig behöva bli väckt. Allt som ville
rycka honom från skuggorna hatade han av instinkt, men
lämnad i fred med sitt fattiga solkiga liv var han en lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
