Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörka utsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rundtomkring honom i kaptenens kajuta lågo på bord, på
soffan, på bara golfvet hans kamrater och slumrade. Den
förlamande mattighet, som följt på gårdagens strid, den i
dryckenskap tillbragta natten hade fängslat deras lemmar
med väldiga band. Loango skred försigtigt förbi sina
kamrater och uppgick på däck.
Stormen hade fullkomligt lagt sig; blott en lätt, men
jemnt blåsande sydost krusade de glänsande vågorna. Negern
lade sina armar på skeppets bröstvärn, böjde sig och skådade
grubblande ned i vågorna. En stund stod han sålunda
orörlig; derpå uppreste han sig, vände sig om och lät sina
blickar sväfva öfver skeppet. En sorglig bild mötte hans ögon,
och han suckade. Beröfvadt masterna och dess starka och
prydliga tågverk, var det dagen förut ännu så ståtliga
skeppet nu ingenting mer än ett eländigt vrak. Full af
bekymmer skakade Loango sitt hufvud, och förgäfves sökte han
efter en stråle af hopp. Ingenstädes visade sig någon
utväg ur hans bekymmersamma läge. Hvarken han sjelf eller
någon af hans landsmän hade den ringaste kännedom om ett
skepps styrande. Loango förstod endast så mycket att han
insåg, att skeppet mer och mer aflägsnade sig från Afrikas
kuster, att det icke stod i hans makt att gifva det en annan
riktning och att han med alla sina kamrater ofelbart skulle
omkomma på hafvet, om icke händelsen förde fartyget till
någon räddande strand. Alla hans kamrater trodde, att del
bar: af raka vägen hem, och Loango höll det för grymt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
