Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte han framtränga till kaptenen. Att mörda denne sin
plågare, att krossa hans lemmar, detta var målet för alla
hans önskningar, den sporre, som äggade honom till de
oerhördaste ansträngningar.
Fem minuter hade förlupit, och den täta massa, som
vid början af slagtningen bildat sig, upplöste sig i särskildta
envig. Än föll en matros, än störtade en svart. Men de
hvita blefvo allt färre, under det de dödade negrerna
ersattes genom deras landsmäns öfverlägsna antal. Loango
bortkastade sina kedjor och bemäktigade sig ett svärd, som han
ryckte från en död matros. Det blanka, skarpa vapnet gjorde
bättre verkan, än de tunga men trubbiga kedjorna. Han banade
sig väg genom de stridande fram till kaptenen; han stod midt
emot honom; ett genomträngande rop till hälften af raseri, till
hälften af förtjusning, undföll honom, och kaptenen, hvilken
hittills fäktat som ett lejon, drog sig tillsammans af
förskräckelse.
— Känner du mig? — frågade Loango. — Kom
ihåg, att du för sju dagar sedan lät gissla mig, emedan jag
icke ville tillåta min vän kastas i hafvet, kom ihåg det och
darra. Denna arm skall skilja ditt hufvud från kroppen.
Den misshandlade negerns flammande ögon, hans af
raseri och heshet klanglöst och doft ljudande stämma, hans
utsträckta, det blixtrande svärdet skakande arm, hela hans
jättelika, af striden förvildade gestalt föreföll kaptenen som
en hämndens engel. Han bleknade och darrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
