Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tänker icke på att han inom två dagar är dödsens
barn. Nå, mig kan det göra detsamma.
Efter någon stund gick han ned i skeppsrummet och
öfverlemnade fartyget åt råa matrosers vård, hvilka föga
bekymrade sig om sin pligt, då deras förmän voro borta.
Solen var nära att gå ned. Ett hvitt moln, som visat sig
vid horizonten, hade blifvit allt större och större samt
uppstigit på himmelen. Solen steg ned bakom molnet. Dess
sista strålar föllo matta och bleka öfver de mörkgröna
vågorna. Ett doft ihåligt susande hördes i luften. En
vindstöt lät märka sig; åter en; skeppet krängde och darrade,
liksom stapplande följde det sitt lopp, hvilket icke leddes
af en fast, skicklig hand.
De slumrande, dåsiga matroserna blefvo slutligen
genom en förfärligt hvinande, hastigt upphörande vindstöt
uppskrämda ur sin liknöjdhet. En begaf sig till styret, en
annan lopp ned i kajutan, för att uppkalla kaptenen; de
öfriga ställde sig på sina poster. Kaptenen kom. Han
skådade omkring sig, och allt dystrare och sorgfullare blef
uttrycket i hans ansigte. Matroserne stirrade på honom och
ryste. De tänkte på negern och hans förbannelse.
Kaptenen återvann sin fattning; han rätade sig och
antog en befallande ställning. —- Hvar är Williams?
— frågade han.
En matros gick ned i rummet och förde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
