Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta var i korthet de ledande idéerna i
Lloyd-Georges opposition mot boerkriget.
Och redan i november 1899 eller en månad
efter krigsutbrottet är han i full batalj. Han
har vid sin hemkomst från Kanada funnit hela
liberala partiet i förvirrat tillstånd. Ingen av
dess ledare har vågat höja sin röst mot kriget,
krigsfebern har redan kommit folket i blodet;
och i stället för att ingripa häremot förhålla
sig de liberala ledarna antingen dödsstilla eller
— stödja Chamberlain. Lord Rosebery, mr
Asquith, sir Edward Grey och de andra, alla
voro de lika fientliga mot tanken på att arbeta
för fred som någonsin lord Salisbury eller
Balfour, medan den officielle ledaren, sir Henry
Campbell-Bannerman, visste varken ut eller in.
Men Lloyd-George var en annan andas man.
Han satte ögonblickligen, utan att töva en
sekund, i gång med att dra de walesiska och
engelska frikyrkoskarorna med sig och väcka
deras samvete. Situationen var, kan man säga,
så gott som förtvivlad. Många av
frikyrkoledarna voro vunna för kriget, inte ens Wales
hade undgått smittan, ja, till och med
Lloyd-Georges egen valkrets var infekterad, och
många av hans mest energiska anhängare,
ledande män i valkommittéer o. d., voro inte
bara ytligt smittade utan i klorna på den
allmänna febern. Varje skymt av politisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
