Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den allmänna känsla, som här i södra Västergötland
allt starkare trängde sig på mig, och man skall säkert förstå
varför, då jag berättar vidare.
Färden gick nu till en stor gård på norra gränsen av det
skogs- och bergland med små industrier, som på ungefär 5 mils
avstånd från Trollhättan och 2½ mils avstånd från Alingsås
bildar övergångsområde mellan Halland å ena sidan och den
egentliga Västgöta-slätten å den andra. Läget var med andra
ord detsamma som för södra kanten av Göinge-bygden ner
mot Kristianstads-slätten, en blandad skogs- och
åkerbruksbygd, och problemen visade sig också vara i stort sett desamma,
med den skillnaden att här betydde skogen allaredan mer än
därnere i nordligaste Skåne. Man var över den gräns, som
bildas av södra Småland och sydöstra Västergötland. Ansiktet
var allaredan vänt mot norr.
— Ja, sade godsherren, som vi närmast åkte upp till,
kombinationen i dessa bygder måste vara jord och skog, med
torpsystem, som garanterar fast arbetarstam.
Denna gård räknade 280 tunnland åker, 3.000 tunnland
skog och hade under sig 25 torp med areal från 8 till 20
tunnland.
Det hela gav ett helt annat intryck än det jag nu mött i
olika varianter sedan veckor, från södra Smålands-kanten mot
Kalmarsund över hela Syd-Sverge, och som främst
karakteriserats av, att alla gårdar varit omgivna av leende, djupgrön,
tät lövskog och av fruktträd. Här andades jag en annan luft
— herrgården låg i den grannaste mest välgallrade,
solskim-rande tallpark med höga rödbruna pelare till stammar och det
karakteristiska havssuset i kronorna, detta som mer än annat
skiljer norra Sverge från södra och är dess innersta själ. Här
var också träbebyggelsen åter dominerande. Den hade stuckit
upp redan i Halland, ökat i Bohuslän, slagit igenom i
Dalsland och fortsatte nu och hela vägen norrut som den naturliga
bebyggelseformen.
Vad husinredningen beträffar hade den uppenbarligen mest
moderna drag i Stockholms-räjongen, fortsatte ungefär likadan
neråt Smålands-kusten men blev ungefär från Blekinge-gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
