Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade börjat redan 1912. Men han kunde tiga! ! Följden av
dessa bottengarn har blivit att många som hyrt ålfisken, nu
kommit illa ut, dels för att de haft svårt betala arrendet, och
dels för att de måst köpa nya redskap, för man vet vad sånt
kostar. Nej, vad vi ha mer att lita oss till är förstås potatisen.
Och den är ju enklast att odla.
— Vart går den då?
— Till stärkelsefabrikerna, som i regel äro andelsfabriker,
d. v. s. att de potatisodlande bönderna äga dem tillsammans.
— Hur ställer det sig med stärkelsekonsumtionen då? Någon
export?
— Nej. Det är uteslutande inhemsk konsumtion. Men den
har fördubblats på 15—20 år.
— Och vilka äro konsumenterna?
— Ja, tidvis ha jästfabrikerna köpt, men de lära ska övergå
till nåt annat. Men så är det textilindustrin, för stärkning.
Charkuterifabrikerna stoppade förr stärkelse i korven för att
dryga ut den. Och sirap görs numera av en stärkelsefabrik i
Lyckeby. Den söker inarbeta svensk stärkelsesirap i landet. Till
karameller och hushållsbruk.
— Det vill säga: denna potatisindustri är samma slags
överbyggnad på potatisodlingen som mejeriindustrin på ladugården.
— Ja, det är den. Men så är det vidare det, att
potatisindustrin efterträder den gamla brännvinsrörelsen, och det är ju bra,
att vi ha fått det.
— Nå, då odlas det väl också mycket potatis i länet?
— Jösses, ja! Procentuellt ligger Blekinge över t. o. m.
Kristianstads län, som ju står högst i landet. Och hur skulle alla
småbrukarna klara sig utan potatisen?
Redan hos nästa man började klagomålen, alldeles som i
föregående delar av Sverge. Det var en småbrukare i en lång
dalgång. Vägen gick längs denna, på båda sidor stego fält, och
där gingo bönder och plöjde.
Min man stannade vid vägkanten, med handen på
plogskaftet, där en fåra var slut, såg på mig och sade långsamt:
— Jag får 11 1/8 öre för 4,3 procents fet mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
