Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mjölken på försommaren får stark löksmak, så stark, att
mjölken blir alldeles vidrig, i vissa fall onjutbar. Det gör, att
man inte kan exportera mjölk, och då har man inget intresse
för kvalitetsförbättring. I stället söker man förvilla bort saken
genom att av mjölken göra ost, som man tillsätter med starka
kryddor.
Eller se på slakterierna! Det i Kalmar har händelsevis icke
gjort konkurs. Men de flesta andra i landet. Och jag kan tala
om varför. Därför att bönderna, som äro andelsägare, aldrig
velat fondera vinsten i form av reservkapital. Nehej! Som året
är slut, skall vinsten ut! Ja, se bara den som vet, vad slanten
i hand betyder för en bonde, begriper läget i detta nu! Men
följden? Jo, att så fort det blir svårigheter för företagen, så
lämnas de i sticket. Där finns ingenting att rädda av egna
insatser och reserver.
Nej, svårigheten med bönderna är, att de ännu inte lärt sig
att tänka för annat än stunden. Aldrig på framtiden. Och att
så fort det gäller ett kontant utlägg, så slå de från sig med
händerna, hela högen.
Så kom till sist en bonde, som lade fram hela läget så som
dessa slättbönder sågo det. Jag ger hans överdrivna ord som de
föllo. Från hans vackert belägna gård kunde man se ut över
den i försommarens lätta solsken böljande, gröna slätten med
låga, mjuka lövskogspartier, vita kyrkor, gårdskomplex,
ringlande, vita landsvägsband mot fjärran, och i horisonten det
glittrande Kalmarsund med rykande ångare och glänsande
segel mot Ölands ljusblå kontur. Det föreföll att vara ett av Gud
välsignat land.
— Men, sade han lugnt och allvarligt, vi jordbrukare börja
känna oss allt bittrare och bittrare på industrin, som ej vill
uppskatta jordbrukets insats i landets liv. Man vill helt enkelt
inte kännas vid oss. Det är rent som om man ville alldeles
förinta oss och som om man inte skulle kunna begripa, att då
först skulle det verkliga eländet och nöden komma över Sverge.
Och begära vi jordbrukare något orimligt? Nej! Vi begära bara,
att industrin skall använda sig av svenska lantbruksprodukter.
Då skulle Sverge klara sig på båda områdena. Och då är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
