Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbruksexportområde upptäckt, att det som betalade sig bäst inom Skånes
jordbruk var svinavel. Så kom han upp till Stockholm och
läste där en dag i en tidning, att Linköpings stad ville sälja
svinmat, och som han just då köpt den gård, han alltjämt
satt på, men ännu hade tomma ekonomibyggnader, beslöt han
bygga upp en svinaffär på grundval av den billiga svinmaten
från Linköping. Skaffade sig premierade galtar, höll egna
suggor och började sälja produktionen.
Och hur såg han nu på saken?
– Jo! sade han på sin livliga skånska. Det är bra folk, de
här östgötarna. Ja män! Nästan lika goa som skåningar! Och
bara vi nu kan få ihop dem till andelsslakterier i länet och
exportera 1/3 av produktionen på England, så att vi får
priserna stabiliserade, så ska vi min liv och själ snart inte vara
mycket efter Skaune och Halland.
– Är rörelsen i gång? frågade jag.
– Naj! Inte ännu! Men den ligger, så att säj, i loften!
Svinavel har vatt i gång i mer betydande skala här i länet i cirka
15 år.
– Hur kom den till?
– Genom andelsmejerierna, som begynte för 25 år sen. Så
tog det 10 år, min liv, för de häringa östgötabönnera att
reflektera, så att säj, men nu är det i gång i all fall. Och det
må harren tro, att man skulle galant kunna öka produktionen
4 à 5 gånger.
Det var hela den typiska hantverkarpsyken i detta, d. v. s.
att mannen såg alla närliggande fakta: ungdomens erfarenheter
i Skåne under högkonjunktur, utvecklingstendensen bland
östgötabönderna som följd av den segrande mejerirörelsen, och på
det byggde han slutsatsen: öka produktionen 4 à 5 gånger och
exportera 1/3 till England.
Men utan att fråga efter läget på världsmarknaden. Som en
affärsman först skulle göra.
Där var det gemensamma för alla dem jag mött hittills, öka
produktionen var allas norm. Längre sågo de inte!
Så kom ett verkligt storgods om sammanlagt mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
