Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverge omfattande nya beteskulturen, utan tvivel ett av de
viktigaste kapitlen i vårt lands modernaste jordbrukshistoria.
Jag hade stött på denna fråga i annat sammanhang redan nyåret
1927, då jag gjorde min studieresa genom de norrländska
bygderna för »Stor-Norrland». Jag hänvisar till det kapitel i den
boken, där jag skildrat trävaruindustrins kamp i Norra Sverge
att få boskillnad mellan skog och betesmark. Trävaruindustrin
i norr, som numera driver skogen som en trädgårdsmästare sin
handelsträdgård, vill ha bort djuren ur skogen, emedan de
utöva åverkan på återväxten. Och nu mötte jag här i södra
Sverge beteskulturen, som vill precis detsamma, emedan djuren
få bättre näring, därmed bättre hull och bättre mjölk med
bättre fetthalt, då de tas bort från skogsbetet och placeras på
särskilt upplöjda och bearbetade hagmarker och betesvallar.
Det tedde sig på följande sätt.
Vi kommo en regndisig morgon över slätten, bort till
ovannämnde man, vilken sedan 1911 arrenderat och sedan 1918
ägde ett jordbruk på 265 tunnland, av vilka 175 tunnland
åker.
– Kom nu, ska herrarna få se! sade han glatt och frejdigt,
och vi marscherade uppför en liten kulle, glest bevuxen med
en, al och låg tall samt tuvig och lite kärraktig i terrängen.
Man såg därifrån vida över slätten: grådis, vattenblink, vita
kyrktorn, mörka träddungar med skymtande bondgårdar.
Utomordentligt vackert.
– Ser herrarna, sade mannen, när jag kom hit var det 140
tunnland åker. Nu är det 175. Och dessutom 60 tunnland
kultiverad betesmark, indelad i 3 ungefär lika stora fållor. Det vill
säga, förstår herrarna, att medan jag i början hade bete för
några ungdjur en kort tid på sommaren, så har jag nu fullt bete
här för 60 djur under 5 månader om året.
– Och betydelsen av denna betesmark? frågade jag.
– Ren landvinning. Jag har icke behövt inkräkta på
åkerarealen och har ändå fått förstklassiga beten. Förr, då djuren
skulle gå i skog eller ställas i lagårn, voro de magra på hösten.
Nu äro de snarare för feta. Så har jag dessutom kunnat bryta
upp 35 tunnland ny åkerjord. Det var stenarbete, det, vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
