Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 2. Hr Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och nu kanske vi kan få se, hur sonen bor, också?
undrade ciceronen.
– Jo, han sitter nog och väntar, blev svaret, och vi
marscherade över.
Där mötte mig en annan, lika märklig syn. Ljusa, soliga rum.
Och det första vi trädde in i, var – gissa! Ett kontor! Ett
regelrätt kontor. Icke ett av gamla tidens herrgårdars mörka
gårdskontor utan närmast påminnande om en grosshandlares
privatkontor. Man skulle nästan kunnat tro, att den unge,
reslige man, som stod mitt i rummet och välkomnade oss,
rödbränd av solen på fälten, blond, blåögd, iförd gulbrun
kaki-kostym, var prisseglare, ty överallt på bord och hyllor syntes
glänsande silverbägare, men väggarna gåvo förklaring till dessa
prydnadsföremål. Där fanns nämligen en rad i glas och ram
inneslutna, tryckta och textade diplom. Det var intyg om pris
för kreatur, svin etc., och bägarna voro själva prisen.
Hur ofta skulle jag icke sedan under denna enastående resa
möta samma rumsdekoration. Dessa tre saker: det ljusa,
betsade björkskrivbordet, prispokalerna och väggdiplomen, det
står för mig som ramen kring den duktige svenske bonden av
i dag.
– Och om vi nu skulle gå rakt på sak och göra lite frågor,
sade jag och drog fram anteckningsboken, varvid en
kyrkmässig, andaktsfull tystnad fyllde rummet, så komplett, att
man tyckte sig kunna höra solen spinna sin guldspole långt
ut i världsalltet.
Jag skall genomgå detta första samtal lite mer detaljerat,
för att ge en föreställning om, hur de gestaltade sig sedan
under hela resan. Frågorna voro nämligen på varje ställe exakt
desamma. Vi kalla nu intervjuobjektet Andersson. Hans
verkliga namn kommer ingen vid — inga verkliga namn vare sig
på personer eller orter komma att i det följande användas.
Utom i sådana fall, då det gäller allmänt kända förhållanden.
– Nå, herr Andersson, sade jag, vänd till den gamle, skulle
jag kunna få veta, när herr Andersson är född?
– Adertonhundra sextiotre.
– Och herr Andersson övertog gården?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
