Ankarsparre. En fin och oskyldig roman / 234 (1912) Author: Ludvig Nordström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och så reste de, till hela Ödeborgs gapande
förvåning och afund, upp till de olympiska
spelen, och nu få vi söka dem där.

ADERTONDE KAPITLET.

Sverige.

Under resan upp till Stockholm höll
professorn många små tänkvärda anföranden,
hvilka med stor andakt åhördes inte bara af
Ankarsparre utan äfven af alla andra i kupén,
ty tåget var denna gång öfverfullt, och alla
insågo, att han var en synnerligen lärorik man.

— Plutark berättar i sin Apophthegmes,
herr Ankarsparre, sade han i närheten af
Stockholm, hurusom Teres, konung i Thracien,
Sitalcis fader, plägade säga, att när han icke
stred, kunde han icke finna, att det var någon
skillnad mellan honom och hans stalldräng.
Därutaf lära vi, herr Ankarsparre, att en
individ eller ett folk aldrig känner sitt verkliga lif
så starkt som i stridens eller täflingens stund,
och detta bjuder den, som vill lära känna
själfva grundväsendet hos denna individ eller
detta folk, att söka få betrakta dem, när dylika
stunder gifvas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>