Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mammas ställe, skulle jag tala med fröken
Paus.
Det var pensionatsföreståndarinnan.
— Nej, kära barn! svarade krigsrådinnan.
Vårt personliga värde kan hon inte förringa,
vare sig genom sitt lif eller genom att servera
sig först vid bordet. Och det är inte god
ton att uppträda som angifvare, då ingenting
händt! Vi veta, hvad vi veta, kära Axeline,
och vi få hålla oss ifrån hennes kotteri, men
om något skulle hända och man önskade en
förklaring, då är det vår plikt att bidraga till
den genom det vi fått veta!
Och därvid blef det
Stackars Anna Litzelius! Stackars alla
människor! Hur föga de veta om alla fula
ord, som andra människor i hemlighet rita på
deras rygg, där de vandra i världsvimlet!
Emellertid var det sant, som fröken
Axeline sagt. Hela pensionatet svärmade
verkligen kring den vackra Anna Litzelius, men
den gifna förklaringen räckte inte alldeles till.
Anna Litzelius hade en egenskap, som
vann alla: hon var godhjärtad. Hon plockade
blommor och satte på borden, ena gången på
professor Wohlgemuths, andra gången på
Tvättbjörns, och hennes öknamn kommo icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
