Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Mårstad kunna få tränga ihop sig med sin
familj i en nästan omöblerad garderob och äta
i en simpel matservering strax intill.
Skollärarinnan var likgiltig; hon visste, att fåfänga
människor kom det alltid. Hon stod och såg ut
öfver hafvet, som bredde sig stilla och oändligt
framför fönstren, med några svarta skär
utströdda som barkbitar, och den mörkröda solen
sjönk just i horisonten. Det var ödsligt,
liflöst, storartadt, ja, aristokratiskt!
– Men se, hvilken utsikt! hviskade majorn
till majorskan.
– Ja, och så bekvämt! svarade majorskan,
hånfullt
Majorns ansikte sjönk samman som en
gummiballong, i hvilken man sticker en
knappnål, hans ögon bredde sina slocknande blickar
öfver hafvet, som man breder smör på en
brödbit, och han suckade.
– Ja, sade han, då är det ingenting annat
än att fara tillbaka igen då! Med oförrättadt
ärende.
Och så blef det.
På hemvägen voro alla trötta och tysta.
Man hade varit på helig mark, och hvar och
en försjönk i sina betraktelser.
Hvilken vacker och slående bild af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
