Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sveriges poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men var lugn, vördade läsare, han var
tillräckligt skygg, han med.
Vi betrakta fransmän t. ex. såsom cyniska
och rentaf frånstötande, därför att de så öppet
lägga sina intimaste känslor på bordet; men
detta är nu en gång det enda sättet att få sig
själf på formler, och att få oss därhän, det är
just det, lifvet vill tvinga oss till genom allt
som sker, det var just därför försynen ställt
Anna Litzelius i Ankarsparres väg.
Han skulle tvingas att kränga ut och in
på sig, och hans rädsla skulle slås i stycken,
han skulle komma till fullt medvetande om sig
själf, för att ändtligen få se, hvem han var,
hvad han dög till och hvad som var meningen
med hans lif.
Och det är just precis, hvad som väntar
hela detta land, som nu i sekler suttit och
stirrat i sin ensamhet och inte velat, inte vågat,
inte kunnat öppna sitt inre och därför heller
aldrig fått sig själf på formler.
Här skänker jag en ad interim med
varm hand och säger, så må hvar och en tänka
vidare själf:
– Svensken är feg! Inte för att ge eller
ta slag, men han vågar inte visa, hvad han
har på hjärtat! Och svensken kommer aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
