Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sveriges poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och de frukta svordom som besvärjelseord
med kraft att kalla fram andarna.
– Du skall icke svära, heter det, då du
är på sjön, ty då är ditt lif i Guds hand och
han kan kasta stormen på dig. Du skall icke
svära i sängen, ty där vakar han, medan du
sofver och ingenting vet. Du skall icke svära
vid bordet, ty han ger dig mat och dryck, och
vredgas han, tar han bordet från dig!
Hvad är det alltså, som denna landets
ensamhet skapat?
Jo, rädslan.
Svenska nationen är rädd.
Men hvad är den rädd?
Den är rädd sig själf!
Och det är, hvad jag kallar dess verkliga
poesi!
Ty poesiens rot är fruktan, och dess första
form är besvärjelsen mot osynliga farliga
makter. Aldrig uppstår af en människa en skald,
om hon icke mer än andra känner det
osynligas starka makt i lifvet.
Poesien är själfva det osynliga, som
skalderna meddela oss. Och därför är också
svenska nationen en nation af poesi, det är en
nation af fruktan för denna ödsliga, hemska jord
och de andeväsen, som afgöra dess öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
