Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Till »Läran om den experimentella erotiken». Efter professor J. G. Wohlgemuth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter de ljusstrålar, som de behöfva för att få
tillräcklig värme. Dessa människans strålar
användas icke för att finna föda åt kroppen eller
för att få värme men för något lika viktigt,
nämligen för att samla föda åt själen, det är
själfva personlighetens mystiska kraftkälla.
Det är ett storartadt skådespel, som
upprullar sig för blicken, då man tänker sig, att
människorna likt spindlar närma sig hvarandra
och omspinna hvarandra med ett osynligt
nätverk och långsamt suga ur hvarandra, en kamp
långt underbarare än den öppna kampen för
födan och fortplantningen, emedan den pågår
i det osynliga och omedvetna och af oss endast
kan inregistreras under de grofva rubrikerna
sympati och antipati, vänskap och fiendskap,
trygghet och fruktan, kärlek och hat.
Där hade nu Ankarsparre och Anna Litzelius
råkats och de hade icke vändt sina
strålkastare mot hvarandra, förrän portiern
placerat dem vägg om vägg. Då hade med ens
omkopplingen skett, och när de råkades igen,
stodo de där som nattgubbarna med hvar sin
osynliga lykta på bröstet och lyste på
hvarandra, nyfiket, spejande och – omedvetet.
Detta är den experimentella erotiken; en
man och en kvinna råkas, äro först likgiltiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
