Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apelsinsaften drägglade ner på hans kläder.
Detta såg Anna Litzelius, och som hon af
naturen var god och tjänstvillig, skyndade hon
ta upp sin näsduk och torka bort fläckarna;
och professorn tackade henne hjärtligt samt
klappade henne på axeln.
Härunder hade emellertid »Carl»
hoppat ner och raglat ut i korridoren, där han
inom kort började gnälla; och Ankarsparre,
fin, artig och väluppfostrad som alltid,
skyndade ut. »Carl» låg då på golfvet,
ångestfullt stirrande på ett ljusblått barn af den
största korpulens, som klappade honom.
Ankarsparre befriade honom, och »Carl» slickade
sin befriare tacksamt på handen, med ett
uttryck i sina melankoliska ögon, som om han
tänkt: »att vara eller icke vara, det är frågan!»
Nu kom också Anna Litzelius utstörtande,
och när hon såg Ankarsparre stå där med
hunden i famn, sträckte hon ut armarna, som
hade »Carl» varit deras förstfödde, tog honom
till sig och kysste och smekte honom.
– Pang tygga gubben fån sin matte?
jollrade hon, och »Carl» slickade henne med
sin långa, smala, adliga och melankoliska tunga
och skälfde dubbelt
– Tack, snälla herr Ankarsparre! sade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
