Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med starkt glänsande blick, prässar hon
läpparna samman; hon vågar icke ens kasta
sig på knä vid hans sida, icke ånyo lägga
hans hand mot sin kind — den handen,
som alltid tykts henne så tryggande, så
riktigt hennes egen.
»Förlåt mig ...»
Med ett underligt frånvarande uttryck i
sina ögon har Viding lutat hufvudet i
händerna; när han lyfter det, har hon ljudlöst
lämnat rummet. Dagern lyser matt in
genom en springa under en af gardinerna.
Då vänder han sig åter mot bädden.
Och den tröstlösa stund han sitter ensam
kvar hos modern, den stunden är han
helt och odeladt hennes som förr . . . med
tysta, tysta och skälfvande ord till farväl:
— Ja, här är jag ändtligen ... du ser
mig icke, mor, men jag är här ändå. Tack
för din ständiga godhet emot mig! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
