- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
171

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ånej, jag hatar dig inte. Långt därifrån.
Jag kan bara inte skona dig. Och jag vet ju
inte ens om du hör mina ord, ännu mindre
om dn uppfattar dem.

Men det vet jag, att mig älskar han —
Albanl Mina kyssar ha bränt honom, och han
skyr inte elden mer. Det är min tid, som
kommer.

Förstår du hvad det betyder, Elisiv? Att
han älskar mig! Alltid, hela tiden har han
gjort det, fast han sökt rädda sig undan. Du
var bara halmstrået, du — ett svagf, bräckligt
halmstrå. Hur skulle du kunna hära den lyckan
att helt vara hans!

(Paua)

Ja, ja, lifvet måste ha sin gång. Och du
stod i vägen. (Småler) För Eyringe-ödlan. Ah,
det är ju sant! . . . (upp från sin plats — blickarna
lysande) det kan jag göra för dig. Din sista önskan.
(Ser på sitt ur) Å, ingen fara — jag hinner nog,
jag ska’ skynda mig, lilla vän. (Tillägger försåtligt)
Det är alltför frestandeI (Hastigt in i sitt rum, dörren
förblir stående på glänt efter henne. Elisiv orörlig,
sinnes-frånvarande som förut, de tunga ögonlocken falla igen.
Stillhet, icke ett ljud — då hörs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free