- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
156

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. . . se’n dess är jag inte mig själf mäktig.
Snart anar jag inte ens hvad jag gör. Och så
här kan det ju inte fortgå i längden.

Allt är som flytande eld inom mig, jag ser
rödt för ögonen, jag vore i stånd till hvilken
grymhet som hälst. Är det vansinne? På hvad
sätt brukar det visa sig? Jag, till exempel,
skulle kunna sarga en mänska till döds, se
henne förblöda, utan att känna det minsta
obehag. Tvärtom. Är det inte någonting
onaturligt i det? (Skrattar sakta) Ånej, bli inte
uppskrämd !

Ben

(behärskar sig — stiger upp)

Som sagdt, nu ska’ du hvila dig, min gosse!
Du är nervös och utvakad. Ja, ja — jag hämtar
Adla, hon får aflösa dig, jag såg henne nyss i
parken. Själf är jag också till hands,
naturligtvis. (För att lugna honom) Och under de
närmaste timmarna är något slutligt afgörande inte
att befara, tänker jag.

Alban

Men om hon vaknar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free