Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tal om att måla med eftertanke. Han
hade hört — men ville icke säga af hvem
— att Sedegren nyligen råkat få se ett
gammalt porträtt af fröken Margit, och
sedermera låtit undfalla sig något
obetänksamt ungkarlsord — det hade väkt
munterhet. Huru flickan fått veta af det,
var obegripligt. Men när hon mött
honom, provisorn, i går på gatan, hade hon
frågat om det var sant? Oh, så han
nekat! Då hade hon tviflande skakat på
hufvudet, men sedan slagit bort
alltsammans i ett skämt ... med tårar i ögonen.
Tullförvaltarn klämde till med
grandissimo. När sista sticket var taget,
brusade Behr upp. O, du milde! Att inte
förstå att spela ut spader, fastän han hade
begärt ... han viste inte huru många
gånger ... »det är ju så att man kan
bli galen! Hvad tänker du på, Gardberg!
Jag hade ess, kung sjunde i spader.» —
De båda andra räknade trickarna.
I detsamma hördes Sedegrens bekanta:
»jaså, här håller man till.» Sedegren
sade alltid: »jaså, här håller man till»,
när han träffade någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
